Hurra
I dag fyller jag 1 månad och på min bemärkelsedag sätter mamma på mig för små kläder?
ok riktigt så små är dom inte, men nästan. Tur att min mage är så söt så det gör inget om den kikar fram.
Star wars outfiten är ju så grymt cool också.
mamma är förlåten.
Eftersom pappa fyller 25 på lördag fick han en tidig present av mig i går (pappa är så nyfiken och kan inte vänta tills rätt dag) såklart fick han en idol mugg av mig.
han blev super-duper-mega-fantastiskt glad.
Nu gormar mamma att vi ska byta blöja, bäst att göra som hon säger, det har pappa sagt till mig.
1 månads bilder
vink
ok riktigt så små är dom inte, men nästan. Tur att min mage är så söt så det gör inget om den kikar fram.
Star wars outfiten är ju så grymt cool också.
mamma är förlåten.
Eftersom pappa fyller 25 på lördag fick han en tidig present av mig i går (pappa är så nyfiken och kan inte vänta tills rätt dag) såklart fick han en idol mugg av mig.
han blev super-duper-mega-fantastiskt glad.
Nu gormar mamma att vi ska byta blöja, bäst att göra som hon säger, det har pappa sagt till mig.
1 månads bilder
vink
bakom kulisserna
sanningen om att få barn - allt det ingen berättar
Den oskrivna regeln kring föräldraskap är att man aldrig talar om för icke-föräldrar hur det verkligen är.
Först ska vi repa oss efter förlossningen och samtidigt ta hand om en bebis. Alla förlöser vi på olika vis och läker olika sakta/fort, men jag tror i grund och botten att det är minst lika jobbigt för var och en. Jag talar från min "upplevelse"! Gå, sitta, stå blev en kamp utan dess like. Att sätta sig upp i sängen, skratta eller hosta var näst intill omöjligt. Att gå på toa i början är en ren plåga och ibland var man säker på att nu kissar jag på mig ( tack och bock för jätteblöjorna) och att göra nummer 2 kändes och känns fortfarande så här efter 4 veckor som att föda barn varje gång och jag är mäkta trött på det eviga duschandet efteråt. Ibland är man osäker på om man ska hinna till toan och helt enkelt bajsa på sig.
Vi klagar i slutet på hur jobbigt det är att vara höggravid och hur ont vi har och hur trötta vi är och hur skönt det ska bli efter förlossningen.
WAIT FOR IT - det blir bara värre.
VI målar upp moderskapet/faderskapet i ett rosa skimmer. Vilket leder till att moderskapet/faderskapet sen kommer som en chock.
Osannning:
vi säger att det inte spelar någon roll om vi går upp i vikt, vi kommer ändå gå ner det efteråt, speciellt eftersom vi KOMMER att amma.
vi påstår att förlossningen är inte så farlig och vi ältar frasen - Kvinnor har fött barn i alla värdsliga tider och vår kropp är skapt för att glömma smärtan.
Vi ska självklart amma och visst kan det vara lite klurigt i början men att i efterhand kommer det igång fint,nemas problemas här ska det mjölkas så det står härliga till.
Vi säger att vi vänjer oss vid att inte få så mycket sömn som vi är vana vid ( med vetskapen att inte veta hur mycket mindre sömn vi pratar om)
Vi hävdar att erfarenheten att ta hand om en nyfödd verkligen kan föra två människor samman!?.
Sanningen:
Våran mage kommer aldrig bli sig lik igen inte ens om du ammar tills barnet börjar på högskolan.
Förlossningen är hemsk. Smärtlindringen funkar inte som den ska!? och att bli klippt och sydd i underlivet är fruktansvärt. Blod och ännu mera blod. Att "halva världen" tittar på dina mest privata kroppsdelar medan du utstöter ljud som en gris inför slakt är inte i någon bemärkelse av ordet stärkande. Förlossningssmärtan byts ut till efter förlossningssmärtan.
Hur ofta hör vi en mamma klaga över hur jobbigt det kan vara att ha barn? det är lixom inte ok att säga så för då är jag en jäkla dålig morsa och stackars barn..osv.
Vi väljer att säga det som förväntas säga och spinner vidare på dom rosa molnen och på hur underbart och gulligt det är att bli mamma, allt för att inte bli kallad - en dålig mamma.
Är jag en dålig mamma!? om jag älskar mitt barn villkorslöst men längtar tills jag får sova en hel natt och sluta arbeta skift med min karl. Äta frukost, lunch, middag och kvällsmat. Orka umgås med mina vänner. Sluta extraknäcka som mjölk-pump..osv.
Jag har gråtit floder och hävdat att jag är den sämsta mamman i hela världen för att nästa dag tycka helt tvärtom - baby blues eller tredagarsgråten som drabbar de flesta mammor och inte bara mig.
Jag tycker inte att jag är en dålig mamma - fast jag inte ammar - Jag pumpar frenetiskt istället.
Om jag inte hade älskat mitt barn, hade jag inte oroat mig för om han får i sig tillräckligt med mat. Jag hade inte stressat upp mig för varje minsta lilla ljud eller hostning när han sover. Jag hade inte brytt mig om han har för mycket eller för lite kläder på sig. Jag hade inte tröstat honom när han gråter. Jag hade inte bytt hans blöja. Jag hade inte pussat på honom. Jag hade sovit och jag hade ätit.
Jag tvivlar starkt på att spädbarnstiden är något föräldrar saknar!? Ändå är spädbarnstiden så underbar och sockerfluffig när man pratar om den!?.
Nä bebisen sover inte snällt när du vill att den ska sova. Bebisen sitter inte snällt i babysittern och jollrar i timmar glad och nöjd så att du hinner med alla måsten som att diska alla 1000 nappflaskor eller pumpa mjölk så att bebisen får käk.
Bebisen sover, äter och bajsar. Och när du sövt, matat och bytt blöja börjar visan om igen.
Ändå älskar jag det lilla livet och jag är en bra mamma.
Jag ångrar inte för en sek att jag blev mamma men jag önskar att någon berättat sanningen om att bli mamma.
Men mitt i det här trötta kaoset där man varje dag blir förbluffad över att man faktiskt vaknar efter bara någon timmes sömn där den lille ropar på mat så vet man att det kommer bli bättre. Läggdags efter bolibompa och hela nätters sömn kommer närmare och närmare.
Han är söt min Jack och jag ljuger inte när jag säger att jag redan avgudar honom men jag skäms inte ett dugg när jag säger att jag längtar tills Jack blir lite större och han blir en liten egen person och inte bara en bebis som sover,äter och bajsar.
Peace.
Den oskrivna regeln kring föräldraskap är att man aldrig talar om för icke-föräldrar hur det verkligen är.
Först ska vi repa oss efter förlossningen och samtidigt ta hand om en bebis. Alla förlöser vi på olika vis och läker olika sakta/fort, men jag tror i grund och botten att det är minst lika jobbigt för var och en. Jag talar från min "upplevelse"! Gå, sitta, stå blev en kamp utan dess like. Att sätta sig upp i sängen, skratta eller hosta var näst intill omöjligt. Att gå på toa i början är en ren plåga och ibland var man säker på att nu kissar jag på mig ( tack och bock för jätteblöjorna) och att göra nummer 2 kändes och känns fortfarande så här efter 4 veckor som att föda barn varje gång och jag är mäkta trött på det eviga duschandet efteråt. Ibland är man osäker på om man ska hinna till toan och helt enkelt bajsa på sig.
Vi klagar i slutet på hur jobbigt det är att vara höggravid och hur ont vi har och hur trötta vi är och hur skönt det ska bli efter förlossningen.
WAIT FOR IT - det blir bara värre.
VI målar upp moderskapet/faderskapet i ett rosa skimmer. Vilket leder till att moderskapet/faderskapet sen kommer som en chock.
Osannning:
vi säger att det inte spelar någon roll om vi går upp i vikt, vi kommer ändå gå ner det efteråt, speciellt eftersom vi KOMMER att amma.
vi påstår att förlossningen är inte så farlig och vi ältar frasen - Kvinnor har fött barn i alla värdsliga tider och vår kropp är skapt för att glömma smärtan.
Vi ska självklart amma och visst kan det vara lite klurigt i början men att i efterhand kommer det igång fint,nemas problemas här ska det mjölkas så det står härliga till.
Vi säger att vi vänjer oss vid att inte få så mycket sömn som vi är vana vid ( med vetskapen att inte veta hur mycket mindre sömn vi pratar om)
Vi hävdar att erfarenheten att ta hand om en nyfödd verkligen kan föra två människor samman!?.
Sanningen:
Våran mage kommer aldrig bli sig lik igen inte ens om du ammar tills barnet börjar på högskolan.
Förlossningen är hemsk. Smärtlindringen funkar inte som den ska!? och att bli klippt och sydd i underlivet är fruktansvärt. Blod och ännu mera blod. Att "halva världen" tittar på dina mest privata kroppsdelar medan du utstöter ljud som en gris inför slakt är inte i någon bemärkelse av ordet stärkande. Förlossningssmärtan byts ut till efter förlossningssmärtan.
Vad nu!? Jag skulle ju amma!? Du känner dig som en misslyckad looser om du inte kan amma och garanterat den värsta mamman ever och dina bröst – precis som din mage – kommer aldrig riktigt att återhämta sig.
Du kommer att bli minst sagt galen av sömnbrist. Det kommer du verkligen. Även de tuffaste militärer reducerades till vrak efter tre dygn utan sömn i de japanska fängelserna under andra världskriget och du har inte tränats för det.
Efter ett tag kommer du och din partner förvandlas till effektiva skiftesarbetare: när han är vaken stupar du i säng och vice versa. Om din partner lämnar dig för att åka till jobbet/skolan kommer du att avsky den värld av relativt sett stressfritt arbete han får träda in i och inte du.
Hur ofta hör vi en mamma klaga över hur jobbigt det kan vara att ha barn? det är lixom inte ok att säga så för då är jag en jäkla dålig morsa och stackars barn..osv.
Vi väljer att säga det som förväntas säga och spinner vidare på dom rosa molnen och på hur underbart och gulligt det är att bli mamma, allt för att inte bli kallad - en dålig mamma.
Är jag en dålig mamma!? om jag älskar mitt barn villkorslöst men längtar tills jag får sova en hel natt och sluta arbeta skift med min karl. Äta frukost, lunch, middag och kvällsmat. Orka umgås med mina vänner. Sluta extraknäcka som mjölk-pump..osv.
Jag har gråtit floder och hävdat att jag är den sämsta mamman i hela världen för att nästa dag tycka helt tvärtom - baby blues eller tredagarsgråten som drabbar de flesta mammor och inte bara mig.
Jag tycker inte att jag är en dålig mamma - fast jag inte ammar - Jag pumpar frenetiskt istället.
Om jag inte hade älskat mitt barn, hade jag inte oroat mig för om han får i sig tillräckligt med mat. Jag hade inte stressat upp mig för varje minsta lilla ljud eller hostning när han sover. Jag hade inte brytt mig om han har för mycket eller för lite kläder på sig. Jag hade inte tröstat honom när han gråter. Jag hade inte bytt hans blöja. Jag hade inte pussat på honom. Jag hade sovit och jag hade ätit.
Jag tvivlar starkt på att spädbarnstiden är något föräldrar saknar!? Ändå är spädbarnstiden så underbar och sockerfluffig när man pratar om den!?.
Nä bebisen sover inte snällt när du vill att den ska sova. Bebisen sitter inte snällt i babysittern och jollrar i timmar glad och nöjd så att du hinner med alla måsten som att diska alla 1000 nappflaskor eller pumpa mjölk så att bebisen får käk.
Bebisen sover, äter och bajsar. Och när du sövt, matat och bytt blöja börjar visan om igen.
Ändå älskar jag det lilla livet och jag är en bra mamma.
Jag ångrar inte för en sek att jag blev mamma men jag önskar att någon berättat sanningen om att bli mamma.
Men mitt i det här trötta kaoset där man varje dag blir förbluffad över att man faktiskt vaknar efter bara någon timmes sömn där den lille ropar på mat så vet man att det kommer bli bättre. Läggdags efter bolibompa och hela nätters sömn kommer närmare och närmare.
Han är söt min Jack och jag ljuger inte när jag säger att jag redan avgudar honom men jag skäms inte ett dugg när jag säger att jag längtar tills Jack blir lite större och han blir en liten egen person och inte bara en bebis som sover,äter och bajsar.
Peace.
Knasluva
Min mamma tycker att jag är knasig som vill ha en kossa på huvudet när jag sover. ( Kossan heter Rosa)
Vink Vink / Jack
Ego
världens finaste lilla människa det är jag.
