Nästan tonåring

Mamma påstår att hennes bebis är "borta"?

Höhö tok mamma.

Jag är ju här ju höhöhö.



Idag fyller jag 7 månader och hurra till mig.


Jag blir bara äldre och äldre även längre och lägre.


Supermegajättestor kille.



Jag kan typ allt - jag är ett A barn, såklart.


Jag kan matvägra, det är typ jättesvårt! Jag är oftast hungrig när jag gör det, men jag älskar att bestämma själv och då matvägrar jag för att jag kan.

jag kan sitta still vid matbordet om jag vill, men det vill jag inte.


Jag kan ha ett hett temprament, säger mamma!?

Hon påstår att jag skriker JÄTTEHÖGT (inte länge, bara ett skrik) allt vad jag kan så fort nått inte går som jag vill?

Jag skriker rätt ofta,  det är kul. ( jag tränar rösten som min läkare torkel säger)

Jag kan dra mamma i håret och sparka henne i magen samt nypa henne i kinden. Det sägs att man gör så för att man är "kär" men det fattar ju inte mamma.

(kärlek börjar alltid med bråk)

Hon säger att det är svårt att tänka så när hon får en spark i magen samtidigt som halva håret lossnar och som grädde på moset blir av med en kind.

OK riktigt så illa är det inte men ja alla ni bebbar fattar.

SÅKLART älskar mammi och pappi mig, och jag älskar dom.


Sen kan jag enkla saker som rulla runt till mage och rygg, dregla, slå på saker, åla runt, åka på stjärten, stå själv en liten stund om jag får hålla i mig i bordet och sitta har jag ju kunnat sen jag var liten.

Det senaste jag kommit på är vart lampan är eller ja, jag vet vart EN speciell lampa är.






Hejrå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback