Jack

kl jätte-tidigt klev vi upp i onsdags för att jag skulle till ögonläkaren, eftersom läkaren på BVC (som för övrigt satt på mig blöjan bakofram) sa att jag var skelögd?

I vilket fall så fick vi lite bråttomt då mamma ser bussen komma och vi var inte riktigt framme. Mamma börjar springa, pappa och jag med!

Pappa skriker till mamma - vifta med armarna!

Mamma skriker - Jag gör ju det och viftar allt vad hon kan.

Jag låg i vagnen och låssades sova, i smyg småfnissade jag och tyckte det var tokigt.

Mamma viftade så bra så bussen stannde och vi fick åka med, wieee, gud så bra.

Jag skötte mig jättebra på sjukhuset trots att läkaren väckte mig, lös med en ficklampa och hällde en konstig vätska i ögonen, båda ögonen och två gånger.

Jag grät lite, men det får man! Jag är ju bara 2 månader och 2 veckor gammal, jag är liten.

Pappa har berättat att mamma gråter när hon får en spruta!? Mamma har berättat för mig att sprutor inte är farliga, jag undrar varför mamma är rädd för nått som inte är farligt!? Tokigt.

Jag satt ivarje fall i mammas knä när läkaren frågar mamma om jag känner mamma!?

HÖHÖHÖ, klart jag gör hon är ju min mamma!? Tokig läkare? han kan ju inte haft alla indianer i kanoten.

Mamma blev lite upprörd och var extra noga med att säga mamma där efter.

höhö.

Btw,jag har ärvt pappas brytningsfel men jag är för liten för att bli brillsnok, annars skulle jag nog vara ganska söt i glasögon! visst då!?

vink vink.