Jack

I förrgår började jag hysteriskt gråta och i gårkväll började jag hysteriskt skratta helt utan andledning och jag har ingen aning om varför?

Antar att man beteer sig mer än märkligt under graviditetshormon"hot".


När jag inte gråter eller skrattar hysteriskt är jag som vanligt, dvs hypokondrisk och extremt orolig och paranoid.


För första gången i hela mitt liv önskar jag faktiskt att jag blir TJOCK och antar att när jag väl blivit gigantisk kommer jag antagligen reta gall feber på att jag är tung och ivägen.


Jag erkänner att jag är hypokondrisk fruktansvärt orolig och jag erkänner när jag har fel och efter att ha haft en liten diskussion med Mattis hurvida min mage växt eller inte, vann han.

12 hela veckor
16 hela veckor



Visst händer det grejer men tålamod är inte mitt andra namn och jag känner hur tiden passerar i snigelfart.

Vi längtar ju efter bäbis-skrik, sömnlösa nätter och bajsblöja.


Längtar just nu efter en eller två sparkar i magen, men jag tror lilla M tappat sina ninja krafter och blivit lat.



Tjo hej...