Jack

Nu är det tredje gången vi besöker specialmödravården och förlossningen.

Gunnar Skrotunge Engstedt är en envis och "busig" liten bäbis.

Vi mår ALLA bra men visst det tär på dom få krafterna som finns och vi vill helst slippa besöka förlossningen nu om det inte verkligen är DAGS.

Det är helt säkert vart ifrån Gunnar fått sin envishet i från, då jag vägrade ringa in till förlossningen fast Mattis sa det mer än en gång att det kanske vore bäst.

Onsdags börja kampen med förvärkar "värkar" och det gjorde OLIDLIGT ont, typ. I lördags stod jag inte ut mer och jag stängde in envisheten i Bastun och ringde förlossningen.


Vi kom dit och alla var så GULLIGA även om vi fick lite "skäll" för att jag är så envis och inte ringde tidigare.

Eftersom Gunnar sitter fortf är det EXTRA viktigt att förlossningen inte sätter i gång och därför kan jag inte längre vara envis och vägra likt en tre åring och jag måste inte vara så "DUKTIG" och klara av smärtan in i det längsta, jag får ringa förlossningen när det gör ont.


Efter en massa kontroller och en bricanyl för att stoppa upp värkar och vila fick vi gå hem. Vi var lagomt uttråkade då och trötta och glada att få komma hem nästa gång vi är på förlossningen hoppas jag att vi kommer hem med en liten "Gunnar"

I går när vi kom hem så slockna Gunnar och jag, sen börja den eviga smärtan igen och jag tänkte - Nu går jag hem (standard meningen när jag tycker att allt är jobbigt oavsett om jag är hemma eller ej).

Men hör och häpna, jag ringde förlossningen och vi kom fram till att jag skulle försöka somna och gick inte det skulle vi åter igen komma in, sängen och kuddarna på förlossningen må vara underbara, men så roligt är det inte att åka fram och tillbaka.

Jag slockna.


Äter även antibiotika i en vecka fram då vita blodkroppar angripit mitt kiss, fy elaka bakterier. Vet dock inte om det är UVI men det säkra före det osäkra då man är gravid.


I morgon däremot ska vi till specialmödravården och vända på Gunnar eller ja, försöka. Envis som han är vette tusan om dom kommer lyckas.

"Gunnar" erkänner att han är lite nervös..."inte jag"....såklart.


BTW det är jättesäkert att det är en pojk, det har vi allt sett då han visa hela härligheten.


Pappa Mattis kämpar på med sin förkylning och har det kämpigt med den envisa preggo-tanten som oxå är lite krasslig nu.


Men så är ju han Super-Mattiis så det fixar väll han. Kommer aldrig tro på att en manlig förkylning skulle vara mer jobbig eller smärtsam än en förlossning..sådeså.





Nu vet jag att Mattis gärna skulle byta med mig för just så UNDERBAR är han.

Han är bäst, vi är bäst och Gunnar säger heja heja snart kommer jag och då är jag BÄST!




VINK.