Jack

Så sant som det är sagt....


känner mig trött och otålig och jag gillar det inte alls.

Väntat i snart 9 månader och ännu är väntan inte över. Hade lovat mig själv att inte bli så här otålig och gnällig, utan barnet kommer när han själv vill och än så länge är det ju faktiskt två veckor kvar.

Men när man kommer till "slutet" så går allt olidligt sakta.

Kan vara så att dom sista veckorna blir man inte bara extremt extra orörlig utan man blir tjockare och ännu tröttare oxå och det ända jag gör är att sova,kissa och äta.

Mattis brukar kalla mig för en liten elefant!? Jag skulle snarare kalla mig gigantiskt jätte elefant. (även om det inte syns att jag är gigantiskt...så känns det)


Annars så har Gunnar äntligen hittat en till kompis.



Eftersom vi gillar Bosse så mycket har vi bestämt att döpa honom efter Bosse.

och en viss likhet finns det ju.




Liknande färger och båda "surrar". Dock tror jag inte att den hårda varianten av bosse passar som vagnleksak åt Gunnar!?

Jag misstänker att han blir för stor.


Nu har vi alltså gått in i v 39...jag blir förvånad sjäv när jag tänker på det och inser hur fort det faktiskt går.

Från det här.




Till det här.




och om max 4 veckor kan jag visa resultatet.


Annars gör vi inte mycket om dagarna...Gunnar älskar att sova och mamman med.

pappan får mest hjälpa mamman som halvt blivit "handikappad".

I går klippte jag dock mina tånaglar, helt själv! Och jag är mäkte stolt hur duktig jag är.

Strumpor använder jag så sällan jag bara kan eftersom jag faktiskt inte får på mig dom, utan Mattis hjälp och det känns rätt skumt.

Fånigt och dumt.


Nu är nästan allt det viktigaste införskaffat åt den lille mannen i magen, resten får ske när han väl är här.


vårt senaste fynd är täcke + kudde och ett påslakan! Gunnar är en höjdare på att fynda.



tradera är fun.




tjingeling pling.