Jack

Sen jag blev gravid har jag blivit en aning fnittrig. Innan jag blev gravid skrattade jag såklart åt roliga saker men vid olämpligat tillfällen gjorde jag det i smyg.

smyg finns inte nu!? Jag skrattar gärna högt och konstigt och tills jag gråter.

Mattis skulle beställa en lax-smörgås och innan vi beställt så pratade vi såklart om vad vi skulle äta, varav Mattis säger lask och jag börjar såklar fnittra.

När själva beställningen ska ske sitter såklart fnittrigheten kvar och när han åter igen säger och beställer en lask- smörgås blir jag tvungen vända mig och försöka tygla mitt hysteriska skratt och helt enkelt kväva den.

Detta var nämligen ett sånt tillfälle då fnittret bör ske i smyg.

Jag höll minst sagt på att spricka men jag fnittrade faktiskt bara i smyg.

Förhoppningsvis gillar "Gunnar" sin fnittriga mamma trots att hon alltid fnittrar åt den tokiga pappan.


Jag fortsätter ha mina hysteriska skrattutbrott som alltid slutar i tårar då jag inte kan sluta skratta. Att ordet prutt kan bli så fasligt roligt är lite av ett mysterium...

Mattis påstår att jag har fått en kiss och bajs humor, jag tror han luras!?.


eller...?


Jag tror att när jag är GLAD så är "Gunnar" ännu gladare.


........